Louise.
Igår natt kom en sådan stund då jag önskade att jag kände dig bra nog för att kunna ringa dig och berätta om sånt där. De stunderna kommer då och då. De är lite som rundgång i tankesystemet. Tre knapptryck och sen ligger ditt nummer där på skärmen. Sesam öppnar sig aldrig för det är aldrig någon som säger åt sesam att öppna något. Bända upp. Sära. Urskilja. Belysa åtskilliga ögonblick. Lägga dem i någons handflata, vrida och vända. Bända. Because the night belongs to lovers. Det är alltså därför. Bra att veta.
Där ser du!
Där är en sån sak som jag skulle vilja berätta för dig. Istället fräter den vidare här. Man vet vad som kommer hända. Inga förhastade rörelser. En maktbalans borde bevaras och inte ens ditt sätt att gå skall få rubba den. Inga buttra steg skall få räknas, inga händer i några fickor, inte ens den stadigaste av blickar, monterad i marken. Inga långkramar, inget inget inget. En maktbalans är intet utan lindansen och kvinnan där uppe dör om hon faller för hon är som vi alla. Dräpbart kött. Vi kan inte flyga, vi har inga vingar, evolutionen proriterade hårlös hud så om vi faller faller vi allt för hårt.
Där ser du!
Där är en sån sak som jag skulle vilja berätta för dig. Istället fräter den vidare här. Man vet vad som kommer hända. Inga förhastade rörelser. En maktbalans borde bevaras och inte ens ditt sätt att gå skall få rubba den. Inga buttra steg skall få räknas, inga händer i några fickor, inte ens den stadigaste av blickar, monterad i marken. Inga långkramar, inget inget inget. En maktbalans är intet utan lindansen och kvinnan där uppe dör om hon faller för hon är som vi alla. Dräpbart kött. Vi kan inte flyga, vi har inga vingar, evolutionen proriterade hårlös hud så om vi faller faller vi allt för hårt.
Kommentarer
Trackback
