.
fast åt andra hållet.
Efter. Ska lv
FL1
Where did you first meet her?
A
I have always met her. Might sound weird, but I don´t remember meting her. She has always been there.
FL1
That´s pretty, but tell me when she entered you life.
A
In Malmö, 1965. Or not that very year, but I can lova you that it was not earlier.
FL1
How do you know?
A
Because I was born that year.
The first acctual minne jag har av henne är från skolan. Hon hade flätor och en ljusblå kjol. Fräknar, eller det hade hon alltid, men när jag tänker tillbaka på henne som hon var då så minns jag (det ansiktet) och) de fräknarna.
FL1
Vad hade ni för relaion när ni växte upp?
A
Hon var Louise. Hon var där. Till höger i klassrummet. På rasterna stod hon ut litegrann.
FL1
Stod ut?
A
Eller stod in, snarare. Vad hon är gjorde, hon sprang, eller lekte kurragömma eller var med de andra tjejerna så gjorde hon det inte lika mycket, you know? Det var liksom något där. När ingen pratade med henne så verkade hon tänka.
FL1
Kan du specifiera er relation ytterligare?
A
Vi var inte direkt vänner när vi var små, runt åtta nio, men sen på mellanstadiet så blev vi det.
FL1
Du och Louise?
A
Ja, och en kille till. Vi bodde grannar.
FL1
Vad hette han?
A
Johannes.
FL1
Brennman?
A
Ja.
FL1
Bodde ni alla grannar?
A
Ja. Jag och Johannes hade varit vänner sen vi föddes och våra mammor tyckte synd om Louise så vi tvingades börja leka med henne. Men sen blev vi vänner på riktigt.
FL1
Du säger att era mammor tyckte synd om henne.
A
Ja.
FL1
Varför?
A
Hennes familj var inte den bästa.
FL1
Kan du utveckla?
Paus.
väntar
A
Hon hade otur. Eller tur. Mamman mådde inte alltid bra. Hon var min dagmamma när jag var riktigt liten men när hon började må sämre tror jag inte att mamma litade på henne tillräckligt för att låta mig vara där. Hon skulle aldrig gjort något mot så man, ja ,men jo, men hon gjorde bara saker mot sig själv.
FL1
Som vad?
A
En gång, när vi skulle baka vid jul stoppade hon huvudet i ugnen när vi var i köket, Louise också. Men hon överlevde. Pappan var också hemma den dagen, han kom in. Ryckte ut henne och slog till henne. Hennes ögon var trötta, han drog in henne i rummet intill och vi var kvar i köket. Men han räddade henne nog då.
Where did you first meet her?
A
I have always met her. Might sound weird, but I don´t remember meting her. She has always been there.
FL1
That´s pretty, but tell me when she entered you life.
A
In Malmö, 1965. Or not that very year, but I can lova you that it was not earlier.
FL1
How do you know?
A
Because I was born that year.
The first acctual minne jag har av henne är från skolan. Hon hade flätor och en ljusblå kjol. Fräknar, eller det hade hon alltid, men när jag tänker tillbaka på henne som hon var då så minns jag (det ansiktet) och) de fräknarna.
FL1
Vad hade ni för relaion när ni växte upp?
A
Hon var Louise. Hon var där. Till höger i klassrummet. På rasterna stod hon ut litegrann.
FL1
Stod ut?
A
Eller stod in, snarare. Vad hon är gjorde, hon sprang, eller lekte kurragömma eller var med de andra tjejerna så gjorde hon det inte lika mycket, you know? Det var liksom något där. När ingen pratade med henne så verkade hon tänka.
FL1
Kan du specifiera er relation ytterligare?
A
Vi var inte direkt vänner när vi var små, runt åtta nio, men sen på mellanstadiet så blev vi det.
FL1
Du och Louise?
A
Ja, och en kille till. Vi bodde grannar.
FL1
Vad hette han?
A
Johannes.
FL1
Brennman?
A
Ja.
FL1
Bodde ni alla grannar?
A
Ja. Jag och Johannes hade varit vänner sen vi föddes och våra mammor tyckte synd om Louise så vi tvingades börja leka med henne. Men sen blev vi vänner på riktigt.
FL1
Du säger att era mammor tyckte synd om henne.
A
Ja.
FL1
Varför?
A
Hennes familj var inte den bästa.
FL1
Kan du utveckla?
Paus.
väntar
A
Hon hade otur. Eller tur. Mamman mådde inte alltid bra. Hon var min dagmamma när jag var riktigt liten men när hon började må sämre tror jag inte att mamma litade på henne tillräckligt för att låta mig vara där. Hon skulle aldrig gjort något mot så man, ja ,men jo, men hon gjorde bara saker mot sig själv.
FL1
Som vad?
A
En gång, när vi skulle baka vid jul stoppade hon huvudet i ugnen när vi var i köket, Louise också. Men hon överlevde. Pappan var också hemma den dagen, han kom in. Ryckte ut henne och slog till henne. Hennes ögon var trötta, han drog in henne i rummet intill och vi var kvar i köket. Men han räddade henne nog då.
Louise
Dagen byter sakta färg utanför min balkong och jag saknar dig.
Jag önskar jag kunde ringa dig.
Jag önskar jag kunde ringa dig.
