Men visst är det ett fritt land vi bor i va?

Huuh.
Ibland känns det som om det inte har gått någon tid alls sen vi greps av dåligt samvete och gav bort länder åt höger och vänster för att plåstra om vårat dåliga samvete.

Länk till judeförföljerser 2.0.
How to repeat the most disgusting deed ever done without beeing caught.

Så här överlever man ibland

Med musik.
Med Spotify (thank you lord in heaven, denna uppfinning! Ganska fantastisk grej för lagliga och IPREDfruktande tjejer som jag).

Här är den spelningslista som jag lever på just nu.
Fina grejer med en doft av sommar och senvärmeskvällar som luktar tungt. Sånna kvällar då man virar in sig i en filt vid havet, tittar på en solnedgång som kastar sina färger mot vattenytan, mot himlen, mot natten som den bästa av konstnärer och glömmer bort allt som inte är vackert.

Sex & annat mysigt

Fint namn. Fint namn. För sex är mysigt.

P.S- Stearinljusnatt

i april grät vi

tillsammans, med händer som murgröna kring varandra
grät vi oss ur historien.

Broder sjöng för oss att livet aldrig blir som nu och för varje dag
slet framtiden större bitar ur mitt hjärta
för min vackraste,
vi var den saga som frasar i gryninsljuset.


Du var morgontimmen

som lugnar lugnar själen efter inälvsrivande nätter,

du var en kärlek från sagor;

det som fick Troja att falla, mitt hjärta att mjukna

och just därför grät jag.


Allt vad vackert är var du

men ej längre vi.

Det kunde inte längre vara mig du vaknade för

och nog kände vi det allt
där vi låg mitt i våren
där vi vred oss och lovade

ord som föll och jag fruktade morgondagen

när den skulle komma
utan dig.


hej.

Ibland kännes det som om en ursinnig storm dragit in över mitt allt. Så mycket har ryckts upp med rötterna och slungats iväg, bort åt helvete. Så mycket nytt som en morgon bara slog rot i min mylla. De senaste månaderna har flugit fram, utan att bry sig om att det är i mig de flyger utan bara dragit fram i en jävla fart. Som ett ånglok eller ett gerillakrig.

bara för det slog mig hårt.

I mitt hjärta bor en längtan,

som en fågel växer den.

För varje dag spränger den nya gränser, nya vener och det som mitt hjärta egentligen ska göra,

skapa slag efter slag efter slag efter slag

fungerar inte riktigt

med en längtanfågel i mitt bröst.

Det blir slag efter slag
sedan paus
sedan slag efter slag efter slag 
då han ruggar mot väggarna

som en geting i ett glas

eller en far.


Brölar rostigt att

    Men för i helvete kvinna

    här kan ingen fågel flyga.

    Här inne kan inga vingar slå,

    inga klor vandra

    och ingenting,

    ingenting som jag kan här leva fritt.

Sen brukar han lite teatraliskt kasta sten på min hjärtvägg

för att jag ska lyssna

och sluta gå vidare.


RSS 2.0