through my fingers
Allt jag måste göra är Historia, Franska, Litterär Gestaltning, Idrott, läsa Ivanhoe och städa ett kök.
Allt vad jag verkligen vill göra är att hyra en människa som liknar mig, klippa iordning hennes hår och låt henne göra jobbet. Hushållsnära tjänster har moderaterna ingenting emot va?
Onsdag och lax med vatten.
Det var en gång en kvinna som inte tränade. Hon tryckte i sig chips och skrattade rått åt Vasalopp, VM och allt vad kroppsansträngning hette. Citerade Tiffany Persson i Hipp-Hipp när hon gick förbi Viktväktarna; " Ett tempel för Tjockisar", och skrattade ännu högre på den bredaste låtsas-skånskan.
Denna kvinna ligger på dödsbädden.
Idag ska jag på boxträning.
Och på ridlektion.
Imorgon ska jag ha en vanlig gympalektion.
I lördags sprang jag.
Min lunch idag är, you guessed it; Lax med sallad och vatten.
Frågan vi ställer oss alla är, vilken av alla demorner är det som besitter henne?
Ska vi dra fram vitlök och guldkrucifix, kasta vigvatten på henne och med hög basröst beordra henne att dra sig tillbaka in i helvetets eldar?
Hoho. Ja du. Mirakel kan ske även i de minsta av Göteborgsförorter.
Dessutom har jag skrivit klar en minipjäs, ifall någon undrar.
4 sidor total storhet, snart beundrad av vilken kulturtant som helst. Höhö.
Men jag är själv rätt nöjd. Så Sep, ifall vi drar igång vår dramagrupp, då fan kommer ni inte undan mina ord!
Hoehoe.
Förresten har jag kommit på precis hur mitt vinterhumör skulle låtit om det hade haft en röst.
Ossler. Bättre kvalitet på Spotify, but you get the idea.
she´ll loan you her toothbrush.
Om en helg kan vara en cath-up, så är det den här helgen.
Oh, alla mina underbara vänner. Jesus vad jag har saknat er.
Oh. Jag är bara så full av kärlek. Gud.
Snart kommer Evelina också, väldigt få saker kan bli bättre just nu, så det så.
Just ´cus I love these guys.
let me know where you are hiding
Idag är en dag av måsten, te och en reträtt in i mitt sänghörn. Sitter och ska skriva ett par grejer till Journalistiskt Arbete, bli klar med pjäsen och en massa annat bajs innan Simon kommer hit från konserten. Tills dess väntar jag här som en flitig hemmafru, invirad i filtar och med The Faint, Ossler och The Velvet Underground as my faithful companions.
Den du.
Det kunde varit värre.
Well, I think she´s pretty good.
idag snöade det i Göteborg.
Idag har jag prövat på yoga för första gången. Idag har jag lärt mig hata stående hunden.
Dessutom har jag skaffat mig en stor man som kallas Penningaångest. Han är grov med ännu grövre kängor och han bara älskar att sparka på mig och skrika" Placebo kommer till Siesta och du har inte råd. HAHA motherfucking förlorare utan jobb!" Det tycker han är ganska kul.
I know a lot of dudes dislike Placebo, men ärligt talat. De är min kärlek. Har lyssnat på dem i många, många år nu och de är faktiskt det enda band där jag fortfarande inte har tröttnat på en enda låt.
Och nu kommer de till Sietsa.
Och nu har jag inte pengar till det.
I alla fall inte om jag vill till Hultsfred och Frankrike.
Förövrigt, ja. Jag vet att det här är ett stort dallrande i-landsproblem och att jag fan skulle ha mer rätt och klaga om jag hade AIDS eller något annat som är viktigt på riktigt. Men idag är en dag av illamående och blöö-känsla, så då är det helt okej att vältra sig i nonsensproblematik.
You know how I´m gonna fix all my problems for today?
Jag ska kolla på Sex and The City, söka lite jobb och äta pannkakor.
Och drömma om en okänd, stenrik släkting som kommer på en vit biogasdriven springare och räddar mig från draken Penningaångest och hans njurkrosskängor.
Would you like some sausage?
nej men hej.
Jag bara älskar dem så fruktansvärt mycket. Jag vill bara ta dem och gosegulleplutta mig med dem. Oh, vad jag älskar mina hormoner.
När jag var i London häromdan fick jag en sån otrolig lust att växa mig ur gymnasiet snabbt som satan och flytta dit. Kalla mig pretto, dum eller icke orginell, men det är någonting med den staden. Jag känner mig lite hemma när jag promenerar runt där, skulle kunna gå gata upp och gata ner tills mina fötter nöts ner och jag hasar mig längs Brick Lane på blodiga stumpar.
Nej, inte riktigt. Men bara tanken på att lägenheten finns där, nära det övergivna järnvägsspåret och murgrönsklädda tegelvägar gör mig nästan knäsvag.
Dude. I think I have fallen in love with a city.
We have only met like five times, but I´m like man. This is it. This is the real thing you know. This is The One.
I can feel it you know.
Hoho. Nu blir det skrivande och Placebo för jag är inne i ett sånt grymt skönt mode. Sen imorgon ska Fredrik firas med överraskningsfrukost. Klockan 10. På en lördag. Vad gör man inte för vänskapen... Ska gå upp tidigare än tidigt och göra smoothie, Yeey.
Jag bara älskar att gå upp tidigt.
Sen, innan jag drar mig tillbaka och låter tystnadens ridå skilja er från min vardag tänkte jag berätta att jag är officiell Moviemaker, Pressansvarig och Triangelskötare för Firmafest; världens Blivande Bästa Band. Hehe.
Goa tjejer är det i alla fall.
This is a good day.
På bussen hem blev världen riktigt vacker. Solen sken, jag var lagomt seg, hada en grymt go gårdagskväll med vin, vänner och dansande på stolar tills natten blev morgon bakom mig. Jag slogs av tanken att, Fan, livet är riktigt jävla bra. Suddenly, the world lay at my feet.
Jag har världens bästa vänner, familj, drömmar, whatever the fuck could be perfect, I´ve got it. I alla fall idag.
Sorry guys, but this is nothing but a happy day. Not one single thing is gonna spoil my mood, and that´s why I am rockin my self to sleep with Simon & Garfunkel and Sex and the City.
And yes, I am of to FUCKIN FLIPPIN BELOVED LONDON TOMORROW( yesyesyes I just wet my pants in excitement).
Så det så.
just for the record
Jag älskar människor som pissar på normer.
Jag älskar kvinnor med en röst som kan någonting.
Jag älskar den här kvinnan.
The Gossip till Hultsfred.
All right, to be honest är jag bara död på en låt än så länge( Stading in the way of controle, real fucking happiness). Men grejen att hon ställer sig på scen i nätstrumpbyxor eller hudfärgad body och bara kickar ass får mitt hjärta att bulta av kärlek.
Tre saker jag älskar av hela mitt hjärta
1)Att vara sjuk
Åh, vem älskar inte att vakna med Tjernobyl forsande ut ur näsborrarna och en fet kärring på bröstkorgen? Nobody, nobody I tell you! Kladdiga näsdukar, Tv-shop, morgonrockar och katter som spyr, that´s my thing honey!
2)Filmer som stänger av sig
Och för att göra denna vackra dag ännu mer sprudlande vacker stänger filmen av sig. Och vägrar vakna igen. Jag startar om datorn, och gör ett nytt försök. Men nej. Även datorer kan vara mongolida, så jag får ge upp och kolla på Highlander med en illaluktande lillebror. High score!
3)Pappor som föddes utan medkänsla eller förmåga att lyssna på folk.
Look, a moron! That must be her father.
Dessutom har jag mensvärk.
So just fuck off.
he's on his own, but his own is you
Man tar av sig byxorna, mikrar marshmallows, läser poesi och tittar på Pussycat Dolls- Girlicious.
Och lyssnar på Kings of Leon. Speciellt Milk.
or home between her knees
Min hand är ej längre min hand. Min arm är ej längre min arm.
Dessa mina två lemmar har abdikerat från min kropp, lämnat min axel likt ett skepp lämnar en hamn för att söka allt besättningens gårdag ej kunnat erbjuda. Det var flera veckor sen de bröt med mig. Det kom plötsligt, likt en flygel från skyn.
De vägrar nu komunicera med resten av mitt allt, inte en enda vettig idé kan be tillåta. Ingenting värt att skrivas skrivs, inget värt att nedklottras tar sig längre än till min axel. Sen blir det stopp. Väldigt mycket stopp. Sen stöter de nyfödda små skrikande idéerna på Handens Revolutionära Armé som kastar tillbaka dem mot taggtråden,stampar på dem och sprättar ut deras spädbarnstarmar med vinterkalla vapen.
Summa sumarum, nothing good is able to get anywhere. Not one single idea can be transformed into something worth reading.
Men det gillar vi.
Någon mer vi gillar är när familjemedlemmar är obstinata djur som vägrar inse att man behöver försöka lyssna för att döttrar ska orka föra en normalt samtal med dem. Sånt gillar vi väldigt mycket. Lika mycket som att en familje-mys-oh-vad-gosiga-och-trevliga-vi-försöker-vara-kväll slutar i skrik, bråk och tårar.
Fem av Fem toasters.
So just fuck it.
Follow wherever your character leads you, not where you wanna go.
Äntligen.
Kärlek och jag glömde av vart jag var i en och en halv timma. Aldrig att jag slutar älska er.
hårsäck
Just got to tell you about my Prettolisious Moment yesterday.
Börjar med att köpa filmfestivalbiljetter, fair enough, inte så farlig men när färden sedan fortsätter till Stadbibliotekets poesihörna börjar den röda lampan blinka lite halvhjärtat.
Väl där inne blir jag ivägringd till Saronkyrkan, och efter ett par goa timmar med pensionärsvett och vassa armbådar sitter jag på bussen med med en ny, lagomt insliten skinnväska någon dement kvinna säkert dött med.
Inte nog med det, en plansch med naken, svartvit peniskonst, två diktböcker á la Bruno K Öijer och Kristina Lugn PLUS lite svensk melankoli signerad Norén trängs även i min fasionabelt slitna skinnväska.
The prettoalert is going bananas och jag borde avrättas med ett nackskott på direkten.
Shame on me.
Nah, men lite fult är det allt.
hö
I 30 minuter.
I skogen.
Frivilligt. Take that you mottahfokkah.
let´s celebrate this sunday with a complete mindfuck.
och ni får trycka på länken om ni vill få det, för jag får AIDS och leukemi på den här bloggen när jag ska försöka lägga in gulliga små enkla youtube-rutor som man bara kan trycka på för att bli hänförd.
Jag tror att den här bloggen är min fru i klimakteriet, en humörsvängsbitch som vägrar göra som jag säger bara för hon inte får tillräckligt med uppmärksamhet.
Over and out.
http://www.youtube.com/watch?v=Q16KpquGsIc&feature=related
tjeppoppy
King Pow.
Samaritan Girl.
And now for something completly different.
Porr.
Mormor och morfar.
Min pappa på en häst.
Valnöts/choklad/aprikoskaka.
Fatsomat med svensk fet svennesås som konstiga människor har på pizzor, man äter till kött, inte går att stava tll och alla män älskar (jag).
Mjukisbyxor.
Yann Tiersen.
My friday roolz maan.
Sen har jag feber också. Happypeople dance på det I tell ya!
then you know where you´re at.
Hej alla mina läsare, idag har jag varit på filmpremiär.
Det var en jättedyr fim som hade premiär, jag drack massa champagne, alla människor som betyder något älskade mig och jag sög av Kleerup. Jag fattar inte varför ingen har gjort pälskappor av småbarn, dom är ju så himla mjuka. Och sen tänker jag aldrig torka mig själv i bajshålet, det är ju bara så äckligt, jag menar man förstör ju naglarna. När jag flyttar hemmifrån ska jag ha någon som gör det åt mig.
Nej nu ska jag gå och träna med min super snygga pojkvän som heter Jonas von Hoppschburg, har massa aktier, sveriges ståtligaste backslick och i hemlighet vill vara en flicka. Puss på er, glöm inte att pengar är den nya svarta!
Höhö.
vardagens komiska absurditet
jag hatar att städa.
Har ni tänkt på hur mycket tid folk lägger på att städa?
när jag skaffar egen lägenhet ska jag lätt ha städhjälp.
hur mycket kan det kosta egentligen? "
Blondinbella.
Min kära lilla vän, mitt älskade lilla blonda mobboffer.
http://www.tv4.se/1.283438?videoId=1.769388&renderingdepartment=2.26515
Se, skratta och skratta tills ni ligger på golvet och kippar efter andan. Här ser ni en tjej som kommer gråta kinderna randiga med provförpacknings mascaran när konsumtionshysterin och stureplansromantiseringen äntligen släpper Mellanmjölkens förlovade land ur dess stålklor.
Men tills dess, se på det som humor. Stackar tjej. Man borde starta en fond; För Blondinbellas Försörjning Efter Rynkorna och Gäddhänget". Hon lär behöva det om fem år.
För att citera min goda vän Elin: "Det känns som om jag förlorar hjärnceller av att lyssna på henne"
Min vän är en vis kvinna, mycket vis.
