nej men hej.

Jag bara älskar hormoner.
Jag bara älskar dem så fruktansvärt mycket. Jag vill bara ta dem och gosegulleplutta mig med dem. Oh, vad jag älskar mina hormoner.
 

När jag var i London häromdan fick jag en sån otrolig lust att växa mig ur gymnasiet snabbt som satan och flytta dit. Kalla mig pretto, dum eller icke orginell, men det är någonting med den staden. Jag känner mig lite hemma när jag promenerar runt där, skulle kunna gå gata upp och gata ner tills mina fötter nöts ner och jag hasar mig längs Brick Lane på blodiga stumpar.
Nej, inte riktigt. Men bara tanken på att lägenheten finns där, nära det övergivna järnvägsspåret och murgrönsklädda tegelvägar gör mig nästan knäsvag.

Dude. I think I have fallen in love with a city.
We have only met like five times, but I´m like man. This is it. This is the real thing you know. This is The One.
I can feel it you know.
Hoho. Nu blir det skrivande och Placebo för jag är inne i ett sånt grymt skönt mode. Sen imorgon ska Fredrik firas med överraskningsfrukost. Klockan 10. På en lördag. Vad gör man inte för vänskapen... Ska gå upp tidigare än tidigt och göra smoothie, Yeey.
Jag bara älskar att gå upp tidigt.

Sen, innan jag drar mig tillbaka och låter tystnadens ridå skilja er från min vardag tänkte jag berätta att jag är officiell Moviemaker, Pressansvarig och Triangelskötare för Firmafest; världens Blivande Bästa Band. Hehe.
Goa tjejer är det i alla fall.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0