För ett tag sen. Men ändå.
När jag åkte hem med metron häromdagen satt det en gammal kvinna på en bänk. Hennes hår var grått och låg i toviga dreads. Hon var smal, så smal. Man såg på hennes handleder hur smal hon var, som tunna tunna kvistar bara. Hon knäppte upp gylfen och stoppade i handen. Såg mig rakt in i ögonen och fortsatte. Jag såg bort. Jag såg bort, jag ser bort.
Kommentarer
Trackback
