YourAnything

Men sen, när han vinkade in mig i rummet och rummet var fyllt av dig och du var så vacker att jag stängde av och jag och jag och han rörde mig i nacken, drog fingerspetsarna mot nackhuden och sade att han inte kunde sluta röra mig, men det var inte elektriskt, trots att mina händer skakade och mina ben och mitt hjärta skakade så var det inte extas och jag vet inte men kanske var det du. Efteråt, när vi pratade och du hade utsläppt hår, min själ. Du är det vackraste jag har sett och att jag aldrig kommer få föra händerna över ditt armhår, släta till det, lägga det åt rätt håll, som en katt, medhårs, i tystnad, i väntan, stanna, kyssa dig i nackhalsen, läsa av dig i mökret som om jag vore blind och du min skrift, dricka dig som om jag vore törsten och du min källa. Du är mig en fjärran eld. Om man skall ta till de orden.

Jag hade glömt hur du såg ut. Eller, det kanske inte hade gjort någon skillnad. Du kanske är annorlunda nu.