hennes temporära soundtrack
rösten skall nu komma från munnen mitt i ansiktet.
Jag har precis nålat upp Louise på min vägg. Nu finns hon. Synlig. Ljuset faller över den bleka axeln. Huvudet i viktoriansk anda och ljuset blandas ut i skuggorna allteftersom att ryggslutet närmar sig. Hon ser hemlighetsfullt road ut. Håret, som ett vattenfall av höst.
Hon finns. Hon finns.
Hon finns. Hon finns.
