Louise.

Bakom hennes papperstunna hud bultar en vilja. En önskan bunden djupt, av de fina blodådrorna fjättrad bara några millimetrar under handledshuden. Nästan synlig.

I sitt eget Sävbyholm väntar hon på att livet skall börja. Att ridån skall falla. Allas blickar. Riktas mot. Henne.
Att de alla som sett henne,
Bakom tunna väggar slår hennes hjärta i takt
med
generationen som väntar på sig själv.

like a schoolgirl

jag tycker tillockmed om dina ben. jag kan tillockmed stå ut med faktumet att dina fötter är lutade mot min axel. nej. jag tycker om det. jag vill att du skall lägga tillbaka dem där igen. lite fjälliga är de. lite långa naglar. ådriga. världens smalaste vader har du också. nästan beniga. och låren är både bleka, vita och lite småhåriga. det kliar i fingrarna. vill bara. lite. bara ta. lite så. i dem, bara lite, sträcka ut hand, bara lite brara. så. nu gjorde jag det. du ryckte till. som kohud när flugor landar. liten lätt ryckning. darrade. tremble. shiver. shiver like a schoolgirl. skulle jag få dig att göra, viskade jag, med handen om ditt kön en gång. du skrattade. lite. huvudet vinklat så du hade en rätt rejäl dubbelhaka. åh. dina småhåriga vader. jag vill bara bita på dem. på din stjärt. bara lite bara nu. så. snälla smek min hålfot igen. det är så känsligt där det är så darrande i passagen, det är en himmel, det är tröskeln på vilken jag balanserar, snälla igen för kroppen den kisar då. knivsegg bakom honung, morgon bakom natt. snälla. en smekning till. en bit av dig mot en bit av dig. en bit av värme. och stanna där nu, lämna ingen kyla. stanna där nu. din kroppsvärme börjar bli permanent, om du flyttar handen nu kommer min hålfot chockas. den kommer yrvaket skicka signaler till mitt allt att något är fel och jag kommer frysa. så snälla. like a schoolgirl. en natt till.

RSS 2.0