YourAnything

i april grät vi

tillsammans, med händer som murgröna kring varandra
grät vi oss ur historien.

Broder sjöng för oss att livet aldrig blir som nu och för varje dag
slet framtiden större bitar ur mitt hjärta
för min vackraste,
vi var den saga som frasar i gryninsljuset.

Du var morgontimmen

som lugnar lugnar själen efter inälvsrivande nätter,

du var en kärlek från sagor;

det som fick Troja att falla, mitt hjärta att mjukna

och just därför grät jag.

Allt vad vackert är var du

men ej längre vi.

Det kunde inte längre vara mig du vaknade för

och nog kände vi det allt
där vi låg mitt i våren
där vi vred oss och lovade

ord som föll och jag fruktade morgondagen

när den skulle komma
utan dig.