even your time will come, she said and leaped into it all (2)

vi borde lova oss själva
 dyrt och heligt,
att lämna varandra
när morgondagen slår an i moll

att stanna här tills den duvgrå och ännu frasande timmen
viskar mig från taknockarna
lockar mig upp, upp
bort, bort
iväg till städer av kullersten, rödvin drömmar och död

För varje dag viskar de högre, berätta min vän
hur de in smyger ditt namn
likt en vindström om våren
pressar kilar,
pulserar av vardagsbändande begär

Ljug ej min vän,
utan säg mig
att det är dem du söker
när staden rodnar 
i takt med morgondagens puls





Hej, tjejen är försöker.
Hej, tjejen önskar hon kunde.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0