dö.

Om jag skulle berätta för dig varje gång jag vill ta ditt huvud och vrida det som en disktrasa. Ta tag i dina öron och vrida dem obönhörligt, ett åt höger och ett åt vänster. Skinnet slits, blodådror spänner och vibrerar loss. Du skulle titta på mig med sympatiblänk i ögonen. Blänk blänk säger blodsbandet. Men jag skulle vara just det, obönhörlig. Skrik hur du vill, framlänges, baklänges, högt, isade eller brinnande. Inte fan skulle jag lyssna.

Om jag skulle bete mig lite irrationellt.

Om jag skulle ta ett steg över din räta linje, rubba din balans, pissa på din parallellkrattade grusgång.
Om jag skulle vara lite ologisk.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0