YourAnything

Hej lilla blogg.

Igår blev det höst. Invigde hösten på mitt eget lilla sätt, regnpromenader med mig själv och Damien Rice i secondhand affärer och bokhandlar. Med en ny, vit halsduk som lite fulsött bolmar upp sig och tappert skyddar mig från omvärldens regn lallar jag runt i min adopterade hemstad. Ibland känns det som om regnet är fyllt av bitterhet på hösten. Alla bli lite tystare, lite surare lite mer den sällskapshatande, dödstigande och smygstirrande svensken som vi lyckas gömma under årets varma dagar.
Alla går på i sin egna, militäriska takt och vänligheten gömmer sig allt djupare under klälagrerna. Just därför är det så underbart att titta på er.
När det är riktigt förjävla dåigt väder, någon dag i veckan så istället för att stana hemma, baka kladdkaka och vältra sig i självömkan och distanskåthet efter festvallängtan så  klär jag upp mig lite mysigt och åker in till stan. Hittar något kafé med chailatte och tittar på omvärlen tillsammans med min penna och en bra bok.
Ni är så underbara när ni stressar er mellan minuterna och tror att ingen kan se er.

Any who, man kan ha stickade tröjjor på hösten, och mormorskängor från HM med hög klack, så man får porrsnygga ben. Det håller mörkerdeppen på avstånd lite längre i alla fall.

Har börjat läsa Litterär Gestaltning i skolan. Redigt kul, men jag känner lite hur prestationsångesten kommer dansande bakom knutarna och hur skrivkrampen vinkar pillimariskt åt mig på avstånd.
Men men, det går som det går.
Så länge jag hittar en skrivmaskin, då kommer min mammas genetiska, litterära arv innom mig att jubla av kosmisk, orgasmerande glädje för varje svart bokstav som föds på pappret framför mig.


Hej då lilla blogg.