a star that explodes
slow days passing
Sitter i skolan entré och väntar på en liten klassvän för att jobba lite på en minilektion om svensk språkhistoria. Inget får mina byxor så våta som runskrift och Strindberg. höhö.
Är trött som aldrig förr, but happy lite Jack after he ate the magic beans. Jag ska nämligen på skrivarkurs för Navid Modiri och Andreas Roman. Maah.
En litterär orgasm värdig Horrace Engdahl sköljer över mig lite titt som tätt.
Antar att skrivandet är min kompensation för att jag är tondöv, och avundsjuk på alla esteter som är sådär smalt, oåtkomligt snygga.
Brittiska indie-killar, hej vem kan motstå?
Så istället för att kunna lite sexigt disskutera konstiga, smala uppcoming band från Nya Zeeland med bisexuella sångare with just oh that special sound, så leker jag att jag kan skriva istället.
Horar mig med p3 och går på poetry slam och går på bokmässan och läser böcker för att leka att jag nästan kanske kan misstas för estet jag med.
Hah.älska att 30 minuters väntande mynnar ut i en haltande, astmatiskt dödsryckande psykoanalys.
hoho
Let´s try doing this the mainstream way.
Tillbaka för fan.
Kände för att vara helt otroligt myket av en samtidshora och göra en liten lovenote med låtar som bara lägger sig som bomull runt alla inre organ och gör det underbart att spendera cualitytime med sig själv.
Enjoy, all you unexcisting readers.
Mew.
Min kärlek för tillfället, i lagoma doser.
156
She came home for christmas
Her voice is beyond her years
Comforting sounds
City voices
The White Stripes.
oh ja.röster med det är min svaghet.
A martyr for my love for you
Slowly turning into you
I just don´t know what to do with myself
Damien Rice.
Accidental babies
Death Cab For Cutie.
We looked llike giants
Placebo.
my alltime love, hur mycket jag än försöker förneka det, så är det den lilla deppresiva och svårmodiga sidan innom mig som fortsätter leta fram låtarna på min lånade mp3 med sprucken skärm
Post Blue
Commercial for Levi
Burger Queen [ francais]
I feel you ( Depeche Mode cover)
Protège moi
Regina Spektor.
kvinnan är en gudinna är en gudinna, efter way out west är jag säker.
Pavlov´s daughter
Kände för att vara helt otroligt myket av en samtidshora och göra en liten lovenote med låtar som bara lägger sig som bomull runt alla inre organ och gör det underbart att spendera cualitytime med sig själv.
Enjoy, all you unexcisting readers.
Mew.
Min kärlek för tillfället, i lagoma doser.
156
She came home for christmas
Her voice is beyond her years
Comforting sounds
City voices
The White Stripes.
oh ja.röster med det är min svaghet.
A martyr for my love for you
Slowly turning into you
I just don´t know what to do with myself
Damien Rice.
Accidental babies
Death Cab For Cutie.
We looked llike giants
Placebo.
my alltime love, hur mycket jag än försöker förneka det, så är det den lilla deppresiva och svårmodiga sidan innom mig som fortsätter leta fram låtarna på min lånade mp3 med sprucken skärm
Post Blue
Commercial for Levi
Burger Queen [ francais]
I feel you ( Depeche Mode cover)
Protège moi
Regina Spektor.
kvinnan är en gudinna är en gudinna, efter way out west är jag säker.
Pavlov´s daughter
all for now.
caught in the symmetry
Hej lilla blogg.
Igår blev det höst. Invigde hösten på mitt eget lilla sätt, regnpromenader med mig själv och Damien Rice i secondhand affärer och bokhandlar. Med en ny, vit halsduk som lite fulsött bolmar upp sig och tappert skyddar mig från omvärldens regn lallar jag runt i min adopterade hemstad. Ibland känns det som om regnet är fyllt av bitterhet på hösten. Alla bli lite tystare, lite surare lite mer den sällskapshatande, dödstigande och smygstirrande svensken som vi lyckas gömma under årets varma dagar.
Alla går på i sin egna, militäriska takt och vänligheten gömmer sig allt djupare under klälagrerna. Just därför är det så underbart att titta på er.
När det är riktigt förjävla dåigt väder, någon dag i veckan så istället för att stana hemma, baka kladdkaka och vältra sig i självömkan och distanskåthet efter festvallängtan så klär jag upp mig lite mysigt och åker in till stan. Hittar något kafé med chailatte och tittar på omvärlen tillsammans med min penna och en bra bok.
Ni är så underbara när ni stressar er mellan minuterna och tror att ingen kan se er.
Any who, man kan ha stickade tröjjor på hösten, och mormorskängor från HM med hög klack, så man får porrsnygga ben. Det håller mörkerdeppen på avstånd lite längre i alla fall.
Har börjat läsa Litterär Gestaltning i skolan. Redigt kul, men jag känner lite hur prestationsångesten kommer dansande bakom knutarna och hur skrivkrampen vinkar pillimariskt åt mig på avstånd.
Men men, det går som det går.
Så länge jag hittar en skrivmaskin, då kommer min mammas genetiska, litterära arv innom mig att jubla av kosmisk, orgasmerande glädje för varje svart bokstav som föds på pappret framför mig.
Hej då lilla blogg.
