oh you gay bitch
jag sket i att låta världen se den här bloggen. jag vet inte, men något störde mig med att simon kunde se allt jag skrev.inte att jag inte ville att han skulle veta hur jag tänker, men jag vill säga det till honom i person istället. lite så tror jag att det hänger ihop. men fan. ryck upp dig kärring. du har det bra, lsuta deppa ner dig. du kommer inte ens kunna läsa vad du skriver här. och jag vet inte hur norlamt de tär att skriva till dig själv i andra person, men hur som helst.
fuck off world. on saturday we are turning gay.
fuck off world. on saturday we are turning gay.
vi räcker till
Jag vill egentligen inte skriva det här, för jag vill lära mig att sätta ord på mina tankar, utan att låta dem löpa genom mina fingrar först.
Men love, jag lovar dig. Hade du frågat mig, hade jag sagt dig samma sak som står här, jag har bara svårt att formulera mig ibland, men orden finns alltid inom mig.
Snart har det gått två månader. Två månader sen jag för andra gången blev din.
At least your´s to fuck and adore.
Jag vet att jag säger det om och om igen, men du är speciell. Kärlek och förhållanden var ett nödvändigt ont, jag hade inga tankar någonstans på att ens fundera på att ge ut mina innersta tankar till någon annan. Inte för du fick dem förra gången, eller ens någon har fått dem än. Allt har en tendens att censureras ibland.
The more you bet, the bigger is the chance to win. Men det kan göra sinnessjukt ont också.
Men med dig, det känns så naturligt.
Jag har haft det mesta, kärlek, vänner, smärta, sorg, glädje, död, lycka, fylla, allvar, nätter som aldrig borde ta slut.
Men det är med dig jag känner hur livet känns lite extra.
Jag har bara inte velat erkänna att du har saknats mig.
Det är inte konstigt iockförsig, jag vet hur sinnessjukt desperat det här låter.
Hur enormt patetiskt, och hur lite jag säkert varit med om jämnfört med dig.
Dels lite patetiskt att skriva ihop det här ens, för jag vet inte om det är riktigt normalt efter bara knappt två månader. Försök ta det som en komplimang, det är lättare att svälja då.
Det är därför jag inte vill publicera det här, men så jävla bekräftelsesökande som jag är, kommer du säkert få se det ändå.
Men love, jag lovar dig. Hade du frågat mig, hade jag sagt dig samma sak som står här, jag har bara svårt att formulera mig ibland, men orden finns alltid inom mig.
Snart har det gått två månader. Två månader sen jag för andra gången blev din.
At least your´s to fuck and adore.
Jag vet att jag säger det om och om igen, men du är speciell. Kärlek och förhållanden var ett nödvändigt ont, jag hade inga tankar någonstans på att ens fundera på att ge ut mina innersta tankar till någon annan. Inte för du fick dem förra gången, eller ens någon har fått dem än. Allt har en tendens att censureras ibland.
The more you bet, the bigger is the chance to win. Men det kan göra sinnessjukt ont också.
Men med dig, det känns så naturligt.
Jag har haft det mesta, kärlek, vänner, smärta, sorg, glädje, död, lycka, fylla, allvar, nätter som aldrig borde ta slut.
Men det är med dig jag känner hur livet känns lite extra.
Jag har bara inte velat erkänna att du har saknats mig.
Det är inte konstigt iockförsig, jag vet hur sinnessjukt desperat det här låter.
Hur enormt patetiskt, och hur lite jag säkert varit med om jämnfört med dig.
Dels lite patetiskt att skriva ihop det här ens, för jag vet inte om det är riktigt normalt efter bara knappt två månader. Försök ta det som en komplimang, det är lättare att svälja då.
Det är därför jag inte vill publicera det här, men så jävla bekräftelsesökande som jag är, kommer du säkert få se det ändå.
hoppas du aldrig läser det här.
Alphabeat - Facination.
Jag är så sinnessjukt förälskad i den här låten. Och eftersom jag inte har nån aning om hur man får in små snygga Youtube fönster i bloggen, så får all the nonexcisting readers nöja sig med en länk.
Det här ska bli min sommarlåt, utan tvekan.
Fred and Ginger, so sentimental.
Sitter hemma hos min kära vän efter en mer eller mindre misslyckad valborg. Blev mest bara dra runt och solidarisk uppoffring för en annan älskad vän. Men men, håller ändå på att bli sjuk tror jag, så det kanske ändå är för det bästa.
Sitter här nu med myskälder och håret bakåtdraget i världens sexigaste hej-denna-kvinna-är-trött-och-är-helt-utan-känsla-för-när-hon-ser-förjävlig-ut-frisyr.
Men det kan vara rätt upphetsande om man är lagd åt det hållet.
Sitter här nu med myskälder och håret bakåtdraget i världens sexigaste hej-denna-kvinna-är-trött-och-är-helt-utan-känsla-för-när-hon-ser-förjävlig-ut-frisyr.
Men det kan vara rätt upphetsande om man är lagd åt det hållet.
Jag har kommit på en helt underbar grej, det är ingen som läser mig blogg alls.
Alltså kan jag skriva precis vad som helst.
Om mig själv, om allt, om dig.
Helt underbart.
Fattar inte hur en del mäniskor orkar vara överseriösa med sitt bloggande, läste nånstans att det finns människor i USA som blir inlagda på sjukhus p.g.a. stressymptom eftersom att de har bloggat för intensivt, och blir utbrända.
Hur fasen lyckas man bli utbränd av sin egen blogg?
Tror man borde skicka små anonyma inbjudningar till dom, "Virka Grytlappar för Nybörjare" och andra små charmiga kurser, så de kan få skaffa sig nån form av liv.
Förövrigt är Scarlet Johansson en av världens vackraste kvinnor, det märkte jag när jag satt hos tandläkaren.
Och jag saknar min pojkvän (börjar snart vänja mig vid att säga så, får fortfarande små flashbacks då det kännns som om det inte är på riktigt).
Meningslöst ordbajseri, men det gillar vi.
Min vän har somnat, hon är ganska söt när hon sover.
En sista grej, Svenska spel borde starta betting-möjligheter på valborg. Hur gammal är den yngsta personen i fyllecellen? Hur många blir våldtagna i Slottskogen? Tror det finns mycket pengar att hänta.
God natt, innan jag bli för bitter.
