YourAnything

lämna mig.
gå med regnet
precis det regnet
som höstpiskar mitt fönster.
gå med regnet
till nästa hus
nästa kvinna
och nästa pickande hjärta som slår bortom hemmets fallande väggar,
bortom sin barndoms Jeriko,
gå med regnet
och lämna mig nu.

Längesen. Var det. Vi sågs.

Kanske kommer hjulspår tillbaka. Kanske hittar jag min röst igen. Kanske har jag tappat den.

Men jag vet i alla fall att jag längtar efter vintern och hösten för jag är så förbannat jävla svensk. Jag längtar efter mörker, blåst, klagan, åska, regn, stövlar, att frysa, att gömma sig under filtar och se på film. Jag längtar efter att hobbytristessen ska börja. Jag längtar efter att stå och köa utanför Saronkyrkan i snålblåsten för att köpa trasiga böcker och kanske något paraply. Jag längtar efter en kropp som är varm. Jag längtar efter händer som värmer, jag längtar efter fikor som aldrig tar slut och man springer och pissar fem gånger för téet rinner rakt igenom urinblåsan som en höstflod.

Jag längtar efter att få begrava mig i svensk melankoli. Jag är klar med glättig sommar. Ge mig något bastant och tjockt. Nu.